ångest ångest ångest, hjärnan sprängs av alla intryck alla tankar alla ider allt som ska göras allt som jag vill allt som jag inte hinner allt känns som ett svart virvlande hål av intryck vart ska jag ta vägen.

är det barndommen som jag fortfarande inte bearbetat klart. är det så svårt att gåv idare, jag vill inte tänka på det som var jag vill tänka framåt...

jag vill leva nu här och nu, kunna andas ut kunna slappna av kunna leva i nuet se klart inte ha några tankar och några måsten i huvudet barta vara närvarande och leva i nuet.

jag vill det för mitt barn han förtjänar det.

det känns som att jag har så mkt att reda ut men tänk om livet bara rinner förbi medans jag hela tiden söker problemlösningar som jag aldrig finner svar på...

när ett problem är löst kommer ett annat, tänk om livet är så att mitt i allt detta måste man försöka leva med.

saknar när man var liten och man hade tråkigt och tiden bara stod stilla, man såg helt klart inte fanns i hjärnan inget ansvar, jag tror det är ansvar och att man ska ha koll på allt som vuxen som gör att man inte har tid att leva i nuet.

man tar på sig för mkt och livet går bara runt runt runt runt runt ekorrhjulet man blir aldrig klar med något för sen kommer nästa grej.

hur ska man få ro och kunna slappna av?

jag har en kris jag vill komma ur, komma ur starkare som människa, hitta mig själv.

hästarna hjä'lper mig med det, jag finner ro i naturen sittandes på en hästrygg känna hur hästen andas känna hästens hjärta slå långsamt se solen gå ner bakom trädtopparna känna lugnet sprida sig i hela kroppen bara vara bara leva bara njuta ingenting annat finns i mitt huvud när jag susar fram i full galopp och tårar av glädje rinner längs kinderna, då lever jag här och nu för stunden och njuter av mitt liv.

jag får energi, en skön trötthet energiboost.

men det löser inga problem men det gör mig stark och lycklig.

en av mina hästar började kasta av mig. jag blev rädd och osäker för att rida. han som var så snäll jag förstod inte varför han gjorde så men det var som att han blev så arg och elak när han började bocka.

jag ville sälja honom men tyckte ju en då så mkt om honom.

åkte till veterinären som märkte att han hade ont i hela kroppen.

min värld krachade, blev ledsen för att min lille häst jag haft så länge hade ont och kanske inte skulle bli frisk och att jag inte visste hur jag skulle göra med allt.

jag kände direkt att jag tror inte att han kan bli frisk...aldrig någonsin...

han blev behandlad flera gånger, sen vila.

nu vet jag inte hur jag ska göra med honom...

mitt hjärta säger, jag vill ha båda mina hästar och ha tid för dem o sattsa allt på dem.

men pengarna säger det går inte och tiden säger det går inte.

bristen på tid ger mig ångest, jag har så höga krav på mig själv att hästarna måste motioneras på ett visst sätt och framförallt måste de motioneras regelbunder är så rädd att skadan ska komma upp igen men samtidigt vem gör jag honom frisk till om jag inte ha tid för honom och måste sälja.

tror inte jag vågar sälja.

tänk om livet var enkelt och gick som på räls. men tänk vad trist det skulle vara.

livet är nog en problemlösning...en ständig problemlösning.